. 2015-01-11 KL. 09:57:40 Tankar/Texter/Känslor Vardag & allt annat

Tankar, riktiga vänner, nyfikna eller inte alls?

(Bilderna är lånade/hittade på google och weheartit)
 
Har ni tänkt på eller om det kanske bara är jag? Min mormor är snart 80 och hon har fler nära riktigt nära vänner än vad jag ens har vänner. Hon pratar med dom flera gånger i veckan och endel har hon hållit ihop med sen hon var i tonåren, endel sedan hon var 20-30 och vissa från 40 tills där hon är nu. Att hon har lyckats hålla kontakten med dom är helt fantastiskt tycker jag i allafall. Medans jag kämpar med att ha kvar de få vänner jag har.
 
Jag tror inte att jag kommer ha lika många vänner när jag är 80 som mormor har. Vilket är synd. Jag tror inte min mamma kommer ha lika många vänner som mormor har, men hon kommer ha fler än vad jag kommer ha. Och jag undrar varför? Varför har det blivit såhär?
 
Kan det bero på att vi har en annan teknik än vad de hade? Att vi har tillgång till mobiler, datorer, internet och allt annat. Kan det vara det som har hänt? Att vi tar allt förgivet och inte tänker på att faktiskt ta hand om varandra som de gjorde? Nu säger jag absolut inte att det är fel med våran teknik, jag älskar den men jag kan inte låta bli att undra om det hade varit annorlunda?
 
Jag tycker att det är hemskt att det faktiskt har blivit såhär. Och jag hoppas att jag kommer ha lika många vänner som mormor har när jag blir 80.
 
Nu kanske jag har helt fel angående detta. Du kanske har fler kompisar än din mormor och mamma. Men hur många av dessa vänner kommer vara där för dig när det verkligen händer något? Om vi säger att du har 20 kompisar. (Detta är bara ett exempel).3 kanske inte kommer. 2 kanske kommer vara där för dig för att dom är nyfikna. 10 kanske kommer vara där för att dom vill visa att dom bryr sig. Och 5 kanske kommer vara där för att dom verkligen bryr sig och skulle kunna göra nästan vad somhelst för dig.
 
Nu kanske det bara är jag, men detta ovanstående fast med mindre vänner då har faktiskt hänt mig. Men det kanske bara är jag, så ta inte åt dig på fel sätt. Detta är bara mina tankar och jag skriver bara av mig.
 
 
. 2014-12-27 KL. 17:47:41 Tankar/Texter/Känslor Vardag & allt annat

Att inte känna sig tillräcklig

 
 
Jag hatar verkligen känslan av att inte känna mig tillräcklig. Att känna att man endra måste vara någon annan för att få vara med eller att man är andra eller till och med fjärde handsval. Att känna att om jag gör en viss grej kommer dom inte vilja va med mig, eller att dom kommer prata skit bakom ryggen på mig och sedan låtsas som att allt är bra. Jag orkar inte känna mig otillräcklig, känna att jag måste vara på ett visst sätt för att ha vänner. Fast om dom inte accepterar mig som den jag är, vad är dom då för vänner? Jag vet att det är då man ska sluta va med dom och börja träffa andra som faktiskt accepterar en, men det är inte så jävla enkelt! Att sluta va men någon man hängt efter i cirka 3 år och sedan bara sluta va med den personen, börja leta efter nya, nej det är inte enkelt. 
 
Man kan känna sig otillräcklig på många olika sätt, för andra männsikor, i skolan eller vad som helst. Jag känner mig otillräcklig i allt. Känns som att jag inte kan något, känns som jag gör mina föräldrar besvikna, men hur vänder jag på det hela? Önskar att man skulle få gå tillbaka i tiden, fixa alla misstag och göra dom på rätt sätt. 
 
Detta skriver jag inte för att få uppmärksamhet. Jag vill bara ha någonstans och någon att få berätta för och bara få släppa ut känslorna. Och jag vet även att det finns många fler som jag som inte heller känner sig tillräckliga.
Hoppas ni har en bra kväll! Puss&Kram